Från och med den 1 januari 2018 blir det genom ändringar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen ett tydligare ansvar för socialnämnden att förebygga och behandla missbruk i form av spel om pengar. Genom lagändringen likställs spelmissbruk med substansmissbruk och personer med spelproblem får samma rätt till hjälp och stöd som personer med alkohol- eller drogproblem (folkhälsomyndigheten).
Spelproblem är ett folkhälsoproblem i Sverige idag. En studie gjord 2015 kom fram till att cirka två procent eller 135 000 personer av den vuxna befolkningen har förhöjd risk för eller har spelproblem och av dessa har cirka 0,4 procent eller 31 000 allvarliga spelproblem. Cirka 171 000 varav 82 000 barn, uppskattas leva med någon som har ett problemspelande. Samtidigt har spelmissbrukare varit en klientgrupp som fallit mellan stolarna mellan olika huvudmän och inte haft samma lagstadgade rätt till behandling som substansmissbrukare (Regeringens proposition 2016/17:85 Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk Prop. 2016/17:85).
Som lagstiftningen ser ut idag har socialnämnderna i kommunerna inte ett uttalat ansvar att förebygga och motverka spelmissbruk och spelmissbruk omfattas inte heller av de krav på samverkan mellan kommun och landsting som finns vid substansmissbruk. Socialtjänstlagens ansvar för att förebygga och motverka missbruk i samhället och aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket omfattar enbart missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. När behandling av spelmissbruk har beviljats har detta varit utifrån de allmänna förutsättningarna till bistånd enligt 4 kap 1 § Socialtjänstlagen (RÅ 2005 ref 51).
Flera vägledande domar har även kommit fram till att spelberoende, eller hasardspelsyndrom som det heter i DSM 5, ska betraktas som en beteendeproblematik som bör ligga under psykiatrins ansvarsområde samtidigt som psykiatrin på många platser i landet inte varit beredda att ta emot denna klientgrupp. Kommuner har i sin tur agerat olika i frågan, en del har följt prejudicerande domar och hänvisat till landstinget och enbart beviljat behandling efter att andra möjligheter att tillgodose behovet uttömts medan andra trots frånvaro av lagstiftning har erbjudit behandling på samma villkor som för substansmissbrukare. Detta har medfört både att klienter ofta fallit mellan stolarna hos kommun och landsting och även att det har funnits en stor skillnad i behandlingen som olika kommuner erbjudit.
Ändringen i socialtjänstlagen innebär att socialnämnden, i likhet med vad som gäller för substansmissbruk, ska bistå med insatser eller försöka motivera spelmissbrukare som behöver stöd, vård och behandlingsinsatser att söka hjälp för att komma till rätta med sina problem. Kommuner ska även aktivt arbeta för att förebygga spel om pengar bland barn och unga. Både kommuner och landsting åläggs att ingå överenskommelser ifråga om personer som spelar om pengar på samma sätt som de tidigare ålagt att ingå överenskommelser kring bland annat substansmissbrukare (Regeringens proposition 2016/17:85 Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk Prop. 2016/17:85).
Sammanfattningsvis kommer socialnämnderna att få ett nytt stort ansvarsområde då ansvaret för personer som missbrukar spel om pengar blir lika omfattande som det för personer med substansmissbruk. För att stötta kommunerna i detta kommer folkhälsomyndigheten och socialstyrelsen att ta fram kunskapsstöd kring att förebygga och behandla spel om pengar (folkhälsomyndigheten). Samtidigt är fler förändringar i lagstiftningen med syfte att reglera spelmarknaden och därmed minska de negativa konsekvenserna på gång. 2015 tillsatte regeringen även en utredning som i mars 2017 lämnade in betänkandet “en reglerad spelmarknad” (SOU 2017:30).
