I denna artikeln tar vi upp ämnet stress, ett ämne som de flesta av oss som arbetar inom socialtjänsten känner väl igen. Att förstå orsaker till stress inom vårt yrke, att hitta sätt att förhålla oss till den och att behålla våra stressnivåer inom rimliga gränser är viktiga aspekter som gör att vi lyckas bättre på jobbet och mår bättre. Med denna artikel lägger vi samtidigt grunden till ämnet om framgångsrika stresshanteringsstrategier för socionomer som vi tänker utveckla vidare också i våra nästkommande inlägg.
Socialt arbete är ett yrke som i hög grad förknippas med stress. Studier bekräftar det vi vet att majoriteten av socialarbetare dagligen möter någon form av negativ stress i sitt arbete (Storey & Billingham, 2001). Ett ständigt aktuellt ämne är hur socialsekreterare upplever stress i sin arbetsvardag och vad som påverkar dessa upplevelser. Hög arbetsbelastning och tidspress är vanligt förekommande orsaker till en stresskänsla inom detta arbetsområde och dessa har ett starkt samband med utbrändhet (Farber, 1983; Maslach, Schaufeli & Leiter, 2001). Men låt oss titta bortom arbetsbelastningen.
Det är viktigt att inse att en myndighetsutövande roll inom socialtjänsten är skapad runt några av samhällets svåraste men viktigaste arbetsuppgifter. Personer som drivs av en stark vilja att hjälpa andra dras till socionomyrket och ställs inför utmaningen att med oftast begränsade resurser nå och stötta dem som av någon eller annan anledning har fått det svårt. Att kunna hantera olika svåra känslomässiga kontexter, att klara av ett högt arbetstempo och att kunna finna en rimlig prestationsnivå är nog de viktigaste hygienfaktorerna och överlevnadsstrategierna för socialsekreterare i relation mot sig själv. Individuella faktorer som personlighetsdrag och attityder till arbetet kan också kopplas till ens upplevelser av stress och risker för utbrändhet. Hur man är rustad som person att kunna hantera olika känslomässiga påfrestningar eller vilken arbetsmoral samt vilket arbetsengagemang man har spelar roll för hur man hanterar olika situationer i arbetet samt hur pass när man tillåter arbetet komma ens egna känslor och välbefinnande. Men de individuella faktorerna har dock inte lika stor inverkan på utbrändhet som arbetsvillkor (Brewer & Shapard, 2004; Cordes & Dougherty, 1993; Schwartz, Tiamiyu & Dwyer, 2007) som så klart är viktiga för hur man har det i sin arbetsvardag.
” Att kunna hantera olika svåra känslomässiga kontexter, att klara av ett högt arbetstempo och att kunna finna en rimlig prestationsnivå är nog de viktigaste hygienfaktorerna och överlevnadsstrategierna för socialsekreterare i relation mot sig själv.”
Nyare forskning visar att emotionellt arbete, där det finns en nödvändighet att visa empati, ger högre värden av upplevelser av stress och risker för utbrändhet än arbetsrelaterade stressfaktorer som arbetsbelastning och tidspress (Zapf, Seifert, Schmutte & Mertini, 2001). Enligt Socialstyrelsen (2007) är arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att göra det samt arbetet med deras familjer ett av socialtjänstens tyngsta uppdrag. Socialsekreterare som arbetar med barns välfärd får dagligen ta del av familjernas traumatiska händelser och detta kan leda till sekundär traumatisk stress. Socialt arbete med barn och unga i utsatta livssituationer innebär att socialsekreterarens arbete rör återkommande fokus på trauman och missförhållanden. Detta kan ibland bli för tungt för socialsekreteraren att hantera utan att bli påverkad av de människor som socialsekreteraren möter.
Att vara känslomässigt involverad kan vara svårt att hantera; det kan framkalla ens starka negativa reaktioner och leda till en känsla av misslyckande ifall ärendet inte tycks gå bra (Gerdes & Segal, 2011; Hansson, 2011). Att bli alltför involverad och känslomässigt engagerad i ett ärende eller i en klient anses dessutom riskera att påverka ens professionella förhållningssätt; när den professionella hållningen suddas ut och ens privata omdömen och känslor börjar i stället påverka ens bedömningar och handlingar.
Det är bra när det finns ett engagemang för klienterna då man brinner för dem och deras öden och vill hjälpa till. Samtidigt kan det vara farligt att bli för personligt involverad då man kan riskera att uttömma egna resurser och försvarsmekanismer. I slutändan behöver man hitta en balans mellan att påminna sig om att det bara är ett jobb som ska utföras och att fortsatt känna engagemang och vilja att hjälpa till medmänniskor.
Socialsekreterare kan hantera svåra känslomässiga påfrestningar genom att använda sig av en handlingsstrategi som kallas för distansering som fungerar genom att man håller en känslomässig distans från klienter och hittar en rimlig nivå på krav och förväntningar som läggs på ens arbete och prestation. Distansering är en strategi som kan hjälpa socialsekreteraren att hantera emotionella påfrestningar i arbetet genom att man bland annat byter fokus och koncentrerar sig på det som behöver lösas, på möjligheter och förutsättningar, lagstiftning och riktlinjer, kunskap och metoder och inte på klienternas emotionella tillstånd eller strävan att hjälpa till dem till vilket pris som helst.
”Distansering fungerar genom att man håller en känslomässig distans från klienter och hittar en rimlig nivå på krav och förväntningar som läggs på ens arbete och prestation.”
Arbetsvillkoren påverkar ofta utförandet av ett gott arbete. De människor som socialsekreterarna arbetar med befinner sig i en utsatt livssituation och socialsekreterarens uppgift är att hjälpa dessa människor. Detta gör att framgång och engagemang i detta yrke ofta kan bli knutet till huruvida det är möjligt för socialsekreterarna att faktiskt kunna hjälpa sina klienter och på detta sätt kunna se ett positivt och konkret resultat från sitt arbete. Det är inte alltid möjligt att hjälpa klienterna till en positiv förändring i deras livssituation. Detta kan bero på många olika faktorer och kan leda till frustration och missnöje i socialsekreterarens arbete. Det är då viktigt att ha olika strategier och hantera detta och ha en tydlig uppfattning om sin roll och de begränsningar som finns. Det kan vara svårt för en nyutexaminerad socionom att distansera sig och ha en tydlig uppfattning om socialsekreterarrollen. Dessa socialsekreterare drivs ofta av hög ambition och vilja att hjälpa alla klienter. Där blir stödet från arbetsledningen mycket viktigt med att hjälpa socialsekreteraren med att förstå de begränsningar som finns i arbetet och kunna distansera sig från klienterna.
Det har visat sig att upplevelsen av ett gott socialt stöd är ett starkt skydd mot arbetsrelaterad stress och utbrändhet (Baruch-Feldman, Brondolo, Ben-Dayan & Schwartz, 2002; Halbesleben, 2006). Socialsekreterarens viktigaste stöd är stödet från arbetskollegor (Lindquist, 2011). Stödet från arbetskollegor och handledning ger dessutom en större säkerhet kring bedömningar i arbetet. Det hjälper även att bearbeta de emotionella påfrestningar som ibland uppkommer i samband med klientkontakter. Det är oftast till stor hjälp att kunna diskutera ärenden med kollegor för att utbyta erfarenheter. Ibland kan socialsekreteraren ha ett behov att prata om ärenden och de känslor som ärendena framkallar. I handledning får socialsekreteraren råd och stöd med olika aspekter av arbetet. Detta kan vara hantering av känslor och råd och stöd i handledning av ärenden. Vissa studier hävdar att stöd från ledningen har en större betydelse än stöd från arbetskollegor (Maslach, Schaufeli & Leiter, 2001). Stödet från ledningen kan vara hjälp med struktur och hantering av ärenden eller att tydliggöra socionomrollen och dess begränsningar. Därför är det oerhört viktigt att det finns tillgänglig och närvarande arbetsledning som kan vara coachande i hanteringen av olika arbetsuppgifter och lyhörd till medarbetarens upplevelser.
”Socialsekreterarens viktigaste stöd är stödet från arbetskollegor”
Det är viktigt att vara engagerad i arbete med barn och unga och deras familj då arbetet handlar om andras livsöden. Utan engagemang är det svårt att brinna för sina arbetsuppgifter och göra ett bra arbete. Rätt stöd och rätta förutsättningar är dock oerhört viktiga så att man inte tar slut på duktiga medarbetares resurser och att man i stället stärker och behåller det engagemanget som behövs i det svåra men mycket spännande yrket.
