I artikel 3 i serien om barns utsatthet kommer vi att gå in på hur symptom och effekter av utsatthet ser ut, med visst fokus på neurobiologiska processer för att öka förståelsen för beteenden barn kan uppvisa. Fokus har legat på i vilken utsträckning barn uppvisar symptom samt vilka symptom.
Konsekvenser av barnmisshandel kan vara överreaktioner, aggressivitet, koncentrations- och inlärningssvårigheter och ”splittrat” uppförande. Barnmisshandel leder till stress som i sin tur leder till förändringar i hjärnan som orsakar beteendeförändringar.
Utifrån detta är det mer förståeligt att även barn som lever i miljöer där det förekommer våld uppvisar beteendesymptom. Symtomen för barn som växt upp med barnmisshandel är neurobiologiskt liknande de som uppkommer vid långvarig stress. (Socialdepartementet, 2001)
I Socialdepartementets (2001) rapport framgår att nyare studier visar att endast trauma under barndomen vanligtvis inte är nog för att utveckla sjukdom och avvikelser utan att den totala uppväxtmiljön har en avgörande betydelse. I Norléns artikel (2014) framgår att barns omsorgserfarenheter genom stimulering påverkar hjärnans utveckling. Små barn har begränsade möjligheter till affektreglering och lär sig genom stöd och skydd från sina primära omsorgspersoner.
För barn som utsätts för långvarig stress och som inte har omsorgspersoner som kan hjälpa till med affektreglering kommer hjärnfunktioner som främjar utveckling att stimuleras mindre, och de hjärnfunktioner som hanterar hot och överlevnad kommer att stimuleras mer.
Danya Glaser (2014) lyfter att hjärnan anpassar sig till de upplevelser ett barn har. Gällande barnmisshandel är dessa upplevelser maladaptiva. Glaser (2014) kallar det upplevelseadaptiv programmering och menar med detta att hjärnan utvecklas genom att fullständigt anpassa sig till barnets sammanhang för att få bättre förutsättningar att klara sig.
Är omgivningen maladaptiv kommer hjärnan att anpassa sig till detta, och utvecklas för att fungera i den maladaptiva miljön. Exempelvis är amygdalan den del av hjärnan som svarar upp mot rädsla. Amygdalan utvecklas tidigt, och om den tidigt utsätts för extrem stress växer sig amygdalan större.
Det är en adaptiv respons på en skrämmande miljö som, som ökar känsligheten för skrämmande upplevelser. Det är funktionellt och rimligt. Barn med förstorad amygdala visade ökad känslighet för att identifiera ilskna ansiktsuttryck genom att hjärnan programmerats att identifiera aggression tidigare.
Barn utsatta för våld läser av omgivningen på jakt efter tecken på aggression. Det kan leda till svårigheter exempelvis i skolan när barn tolkar in hot från personer. Glaser (2014) menar att dessa barn har svårigheter med socialt samspel och aggressioner för att de är programmerade att detektera aggression. Hur hjärnan påverkas är beroende av hur länge barnet varit utsatt, ålder, medfödd sårbarhet och skyddsfaktorer.
Hjärnan förändras och påverkas också av stress. Barnmisshandel är inte nödvändigtvis traumatisk, som exempelvis känslan av maktlöshet, men är i alla sammanhang stressande. Glaser (2014) gör åtskillnad på stress och trauma, där stress består av en stressrespons som inkluderar fysiska och psykologiska copingmekanismer som är nödvändig för överlevnad.
En tolerabel stressnivå definieras som potentiellt skadlig för hjärnstrukturen, men är tidsbegränsad och kompenseras genom stödjande relationer som möjliggör copingstrategier.
En farlig stressnivå saknar det skydd som finns i form av stödjande vuxna, och utifrån brister i omgivningen uppstår barnmisshandel. Barn som utsattes för stress, med en trygg anknytning till sin förälder uppvisade lägre nivåer av stresshormon än barn som hade en otrygg anknytning.
Stress leder också till omstrukturering av neurologiska strukturer i hippocampus, och prefrontalkortex. Stressutlösta effekter på beteenden och psykologiska responser kan leda till ångest, svårigheter med känsloreglering, aggressivitet, minnes- och uppmärksamhetsstörningar och störningar av kognitiva processer.
De effekter på hjärnstrukturen som uppkommer på barn som upplever barnmisshandel kan återgå när barnet inte längre utsätts för missförhållandena.
Referenser och lästips
- The effects of child maltreatment on the developing brain
Glaser, D. (2014); Medico-Legal Journal, vol. 82 (3) 97-111. DOI: 10.1177/0025817214540395 - Små barn och trauma
Norlén, A. (2014); Mellanrummet. Nordisk tidskrift för barn- och ungdomspsykoterapi (31), 67-72
Barn och misshandel – en rapport om kroppslig bestraffning och annan misshandel i Sverige vid slutet av 1900-talet (SOU 2001:18)
Socialdepartementet. (2001); Stockholm: Fritzes offentliga publikationer
